I Facebook-gruppen Economista var det en tjej som skrev att hon ville lära sig mer om fonder. Då fick jag inspiration till att skriva om det eftersom jag hittills knappt gjort det. Det blir en fondfokus i två inlägg. Skillnaden mellan aktier och fonder har jag skrivit om tidigare, du hittar det inlägget här. I första delen presenteras de vanliga svenska fondkategorierna. I den andra delen kommer jag beskriva ett andra sätt att kategorisera fonder, övriga fakta och vad du ska tänka på om du vill placera i fonder.

En fond är en sammansättning av flera olika värdepapper. Den kan bland annat bestå av aktier, räntebärande papper och råvaror. Det är fondbolag som tillhandahåller fonder, där arbetar förvaltare som har hand om en eller flera fonder. De förvaltar kapitalet som fonden får in, de köper och säljer värdepapper för att följa fondens förutbestämda strategi.

Det finns flertalet kategorier inom fonder, jag tänkte göra en snabb genomgång av de vanligaste.

Aktiefonder: Fonder som placerar sitt kapital i aktier. Dessa fonder brukar anses vara av högre risk eftersom aktier är ett riskfyllt tillgångsslag. Fonderna behöver dock enligt lag ha ett visst antal aktier i sin portfölj vilket innebär att du automatiskt får en spridning, det minskar risken. Det är den högre riskprofilen som möjliggör högre avkastning, vilket flertalet aktiefonder visar historiskt. Aktiefonder har olika inriktning och strategier. Planen kan variera från att vara en globalfond och inneha värdepapper från hela världen till att endast placera pengarna i ett visst land eller en viss bransch. Beroende på vilken typ av aktiefond det är så varierar risken. En globalfond är oftast förknippad med lägre risk än en branschfond eftersom du får mer spridning.

Räntefonder: Placerar exempelvis i statsskuldväxlar och obligationer från stater, kommuner och företag. De förknippas generellt med lägre risk och är inte är lika volatila som aktiefonder. Räntefonder delas ofta upp i korträntefonder och långräntefonder. Korträntefonder placerar i räntebärande papper med kortare löptid än ett år och är av lägst risk. Löptiden talar om tidsperioden på lånet för det räntebärande pappret, efter hur lång tid det ska betalas tillbaka. Långräntefonder (eller obligationsfonder) placerar i räntebärande papper med längre löptid. Risken på långa räntefonder är generellt sätt högre än korta, men mellan långräntefonder är spridningen vad gäller risk (och därmed avkastning) stor. De långräntefonder som placerar i statsobligationer eller företagsobligationer från större etablerade företag har lägre risk än de som placerar i obligationer från mindre företag med lägre kreditvärdighet.

Hedgefonder: Är ämnade till att skapa positiv avkastning oavsett hur marknaden går. Vanligtvis korrelerar således varken med aktiemarknaden eller räntemarknaden. Hedgefonder har inte lika strikta regler vilket ger förvaltarna fler möjligheter. De kan placera både på kort och på lång sikt samt att de kan placera i olika tillgångsslag. Dessutom kan de blanka, belåna och använda derivat. Hedgefonder är helt klart ett spännande alternativ enligt mig.

Blandfonder: Är som det låter, en fond som placerar i olika tillgångsslag. En och samma fond kan till exempel placera i både aktier och fonder. Risken brukar placeras mellan räntefonder och aktiefonder, därmed tenderar avkastningen att hamna däremellan med.

Fond-i-fonder: Innebär kort och gott att fonden investerar i andra fonder.

Hoppas du fick en bra inblick i fondvärlden, har du några frågor så ställ dem gärna. Inom kort kommer del två!