I boken om Buffett presenterades hans syn på risk vilket gav mig några nya reflektioner. Jag har tidigare skrivit om riskspridning i sparande generellt här och riskspridning i aktieportföljer här. Ofta handlar riskspridning om att sprida sitt kapital både mellan tillgångsslag (aktier, råvaror, fastigheter osv) och inom tillgångsslag (t.ex. att inom aktiesparande sprida mellan branscher, storlek, geografisk exponering osv). Inom aktier rekommenderar många att ha flera aktier med spridning mellan olika branscher. Fonder, som är ett vanligt tillgångsslag bland svenskar, har ofta väldigt många aktier i sina portföljer. Buffett har en annan, enligt mig intressant, syn på det hela.
Han menar att genom att ha en mer koncentrerad portfölj kan han verkligen lära känna bolagen han investerar i och följa dem löpande. Det resulterar i lägre risk än att ha flertalet innehav som man inte hinner ha full koll på. Med för många bolag riskerar man att inte hänga med och därmed inte uppfatta om något förändras, både inre och yttre faktorer. Om portföljen består av väldigt många bolag blir det även svårare att slå index eftersom man får en ”för stor” spridning och portföljen börjar mer och mer likna index. Buffetts egna ord: ”Diversifiering är ett skydd mot okunskap. Det är ointressant för dem som vet vad de gör”.
Min reflektion är att fler bolag i en portfölj inte nödvändigtvis behöver innebära mindre risk. Det kan innebära större risk om det medför att du inte hinner hålla dig uppdaterad kring alla innehav. Samtidigt blir du, genom få innehav, blir överexponerad mot en smal del av marknaden, då minskar spridningen vilket medför att volatilitet och risk ökar. Det gäller att hitta rätt balans.